Читать книгу: «Karl XII i klämman», страница 3
2
Dagen efter öfvergången var Anders Trygg vid den yttersta fältvakten.
Han var icke vid särdeles godt humör, Elsa låg honom i hågen, och det oaktadt han sett många polska qvinnor, som voro vackrare än hon. Men Anders var trogen sin flicka, och deri gjorde han ju rätt.
Medan han så satt vid lägerelden och tänkte på de svunna, fordom lyckliga dagarne, kom kungen fram till honom.
"God dag, Anders", sade kung Karl och nickade vänligt åt sin krigsbuss.
"Men hvarför är du ensam?"
"Ers majestät", svarade Anders och såg barsk ut, "kamraterna ha gått bort för att göra en god fångst."
"Såå? Hvar då?"
"I hagen här borta voro nyligen ett halft dussin polacker synliga, och – "
"Och du följde inte med", inföll konungen, "du, som aldrig försummat ett äfventyr."
"Sant, ers majestät, men vi drogo lott om hvem som skulle ha vakten, och det blef jag."
"Har du annars sett något misstänkt?"
"Nej, inte ännu."
De öfriga soldaterna återkommo i detsamma. De hade med sig tre polacker. Två hade de dödat, men den siste hade undkommit, tack vare sin hästs snabbhet.
Bland fångarne var en gammal hvithårig gubbe, som hade ett sorgbundet uttryck och ofta torkade sig i ögonen med rockärmen.
"Hvad går åt dig, gubbe?" sporde konungen. "Är du ledsen för att du kommit i vårt sällskap?"
Polacken, som icke visste med hvem han talade, svarade:
"Nej, bara jag kan få tala med kungen."
Karl XII gaf sina bussar en snabb blick, som sade så mycket som att de skulle vara tysta och ej röja honom.
"Hvad vill du kungen då?" sporde han.
Polacken såg en stund forskande på honom. Derpå sade han:
"Är ni en hög officer?"
"Äja, så der!"
"Har ni något inflytande hos kungen?"
"Temligen."
"Då kan ni hjelpa mig med en sak."
"Hvad är det för en sak?"
"Jo se, förhållandet är, att jag har en enda dotter, en vacker flicka, skall jag säga. Men nu är det också ett annat förhållande, nemligen att vackra flickor aldrig få vara i fred. Saken är den, att Joseph Tibetski, en rik egendomsegare här i trakten, fattat tycke för Eleonora, så heter dotter min. Men som hon är trolofvad förut, så har flickan sagt honom, att han ingenting kan hoppas af henne. Det der har förtretat honom, och i natt röfvade han bort henne midt för mina ögon. Men jag uppbådade mina bymän och satte efter röfvaren. Edert folk drog ett svårt streck öfver mina planer, annars skulle vi nog återtagit min dotter. Nu vill – "
"Hvar bor den der Tibetski?" sporde Karl XII.
"En knapp mil härifrån."
"Godt. Blif du qvar här, så skall jag utverka kungens tillåtelse att få återtaga din dotter."
"Den heliga jungfrun välsigne eder", utbrast polacken och grep konungens hand. "Men skynda er, ty den bofven kan – "
"Var lugn, gubbe", afbröt konungen. "Vänta en stund bara."
Innan han gick, befalde han Anders Trygg att ej under hans frånvaro omtala hvem han var. Anders meddelade konungens befallning åt sina kamrater, och hur mycket polacken sedermera än prejade dem, fick han ingenting veta.
